Blogg gratis Logga in

Mina tankar

31 Mar, 2007

minatankar | 31 Mar, 2007 | Mina tankar | (984 Läst)

Ett år sedan sista gången

I helgen är det ett år sedan jag träffade min älskade mormor för sista gången... Hon låg då inne på en medicin avd på Västerås Lasarett efter sviterna från två lunginflammationer som hennes husläkare på nått sett bara viftat bort... Det ska även sägas att min mormor led av dåligt hjärta och jag har tappat räkningen på hur många hjärtinfarkter hon hade... Men hon var en krutgumma utan dess like och vägrade att ge upp, hon hade överlevt bröstcancer i båda brösten och som sagt ett helt gäng med hjärtinfarkter... Jag var helt övertygad om att hon även skulle fixa det här, så säker att jag hade kunnat sätta alla pengar jag hade på det.. Tyvärr fick jag fel och den 8/4 så orkade inte hennes kropp längre och hon somnade in lungt och stilla... Just nu är det lite tungt då jag upplever de sista dagarna med henne om och om igen i mitt huvud, kommer ihåg dom som om det vore igår... Gud vad jag saknar henne!!! Tack och lov så kan jag fortfarande höra hennes röst i mitt huvud och jag ser även hennes ansikte klart och tydligt framför mig...
Mormor var min hjältinna och den godaste människa som jag nånsin träffat, hon betydde så mkt för mig och vi stod varandra väldigt nära... Detta år som har gått har ibland vart outhärdligt och jag skulle kunna göra vad som helst bara jag fick träffa henne igen, om det så bara var för en liten stund... Däremot så är jag så oerhört tacksam över att vi fick ha henne kvar så pass länge som vi fick, de flesta hade nog räknat ut henne för längesen... Men hon sa alltid till mig vid varje hjärtinfarkt: Åsa, din mormor ska inte dö än... Kom även så väl ihåg när hon fick veta att hon hade fått bröstcancer, då tröstade hon mig och sa att det är ingen fara, det kommer att bli bra... Det blev det oxå och hon besegrade den två ggr... Därför var jag inte det minsta orolig när vi var på sjukhuset och hon planerade att hon skulle åka upp till Skellefteå när hon blev frisk.. Varför skulle jag misstro henne?? Hon hade ju haft rätt alla andra ggr.. Nu så här i efterhand så är jag fruktansvärt glad att jag tog beslutet att åka ner tillsammans med mamma och Kenneth, hade nog ångrat mig bittert annars...
Vi åkte hem på söndagen och på onsdag veckan efter fick hon åka hem från sjukhuset... Jag pratade med henne sista gången på torsdagen och hon var så trött och hade svårt att andas men hon vart så glad att jag ringde och hon var glad över att få ha kommit hem... Jag jobbade fredag natt och på lördagen så vaknade jag vid 10-tiden och kände mig så lessen, jag grät en stund och sen somnade jag om... Jag vaknade igen av att det ringde på dörren, direkt jag öppnade så förstod jag att allt inte stod rätt till... Utanför stod min pappa och min bror och jag såg direkt i Pers ögon att hon var borta... Det var nog den värsta stunden i mitt liv, jag kunde inte andas och det kändes verkligen som att mitt hjärta gick sönder... Min älskade mormor fanns inte längre kvar hos mig... Jag och Per packade varsin väska och sen åkte vi, mamma och Kenneth var oxå på väg... Jag ville så gärna ner och träffa henne en sista gång... Det var nog den längsta resan ner till Västerås som jag vart med om, kändes som att vi aldrig kom fram... När vi klev in genom dörren till lägenheten så kändes det som att tiden stod stilla och jag visste inte om jag skulle våga gå in i sovrummet eller inte... Viljan att sitta bredvid henne och hålla henne i handen tog över och jag gick in... Hon såg så annorlunda ut, kan inte riktigt beskriva hur men det var annorlunda... Jag satt hos henne resten av kvällen och grät och pratade med henne om vartannat... Det var jobbigt men nu efteråt så är jag så tacksam för att jag var där... Dagen efter så gjorde jag och mamma iordning henne och tog på henne hennes favoritkläder och gjorde henne fin i håret... Upptäkte även att snett framför hennes säng hade dom satt upp vårt bröloppsfoto, så förhoppningsvis så var det det sista hon såg... Jag vill iaf tro det... Hon tog sitt sista andetag nån gång runt 10-tiden på lördag morgon, kanske kom hon till mig och sa hejdå?? Kanske var det därför jag vaknade och var så lessen??
När killarna från begravningsbyrån kom hade jag bara lust att skrika åt dom att låta henne vara, jag ville inte att hon skulle ligga alldeles ensam på en hård bår nånstans... Jag vet att det skulle inte hon heller ha velat, hon var väldigt social och ville ha alla omkring sig hela tiden...
Veckan efter fick jag sjukskriva mig för det enda jag gjorde var att grina, jag sov inget på nätterna heller... Helt slut var jag... Begravningen ägde rum den 5/5, på min och Camillas årsdag.. Och jag hade under de fyra veckor mellan hennes bortgång och begravning bestämt mig för att jag ville säga nått på begravningen... Jag visste inte hur jag skulle klara det, men jag gjorde det och efteråt var jag så glad över det.. Jag sjöng även en sång tillsammans med mina två morbröder och min mamma... Det var en fin begravning...
Frågorna är: När kommer det att bli lättare?? När kommer jag att sluta sakna henne så fruktansvärt mkt?? Jag är inte själv rädd för döden, men jag avskyr den nått så fruktansvärt... Det känns så orättvist även fast det tillhör livet... Me don't like...

Nu till något roligare... Tro det eller inte men mitt mail till chefen fick positiv respons!!! Jag behöver inte komma hit på tisdag utan jag kan renovera bäst jag vill hemma!! Hurra!! Det finns en rättvisa iaf...;o)
Idag har jag iaf inte gjort så mkt, jag har mest sovit även om det har vart i etapper... Per kom förbi vid halv elva och visade mig hur golvet skulle läggas, sen ringde D från jobbet med den glada nyheten vid 15... Kunde då inte somna om så jag gick upp och käkade en macka och la mig framför tv:n, somnade vid 17 och sov till Camilla kom hem från jobbet... Imorgon ska jag ha en riktig mysdag, ska sova fram till matchen börjar och efter matchen så ska jag ta med mig Java till skogen... Sen blir det golvläggning för hela slanten och så ska vi käka nått gott på kvällen... Kanske blir det t om ett glas vin eller en öl till maten...;o)

//Åsa




Kommentarer


Lägg till en kommentar



 authimage



En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor