Blogg gratis Logga in

Mina tankar

11 Maj, 2013

minatankar | 11 Maj, 2013 | Mina tankar | (390 Läst)

En vecka

En vecka sen vaknade jag upp för första gången på 10 år utan min älskade kamrat.. En vecka sen!! Det har gått en hel vecka och ändå känns det som om det vore igår.. Denna vecka har varit ett enda stort töcken.. Dimmigt trots att det har vart soligt ute..

Jag vet inte hur jag har lyckats ta mig igenom denna vecka men på nått märkligt sätt har det gått.. Kanske för att jag har gått igenom sorg förut, min kropp kanske känner igen känslan och smärtan.. Jag vet inte..Jag vet att man inte ska jämföra sorg mellan människor och djur.. Eller det är åtminstone vad dom flesta tycker.. Men varför kan man inte det? Jag pratar inte om att ett människoliv är mindre värt än ett djurliv, eller tvärtom för den delen..Men varför måste man välja?!?

Jag kan inte säga att jag saknar min lillebror varken mer eller mindre än vad jag saknar Java.. Jag saknar dom på olika vis, jag saknar vad dom båda betydde för mig.. Var och en på sitt eget vis.. Den enda skillnaden egentligen är att jag visste att Javas dag skulle komma inom en 10-12 års period.. Det visste jag inte med Per.. Sorgen är nog inte helt lika när jag tänker efter men det har inget att göra med att den ena är en människa och den andra ett djur.. Min sorg mellan min mormor och min bror är inte heller helt lika..

Det finns människor som funnits i mitt liv som jag sörjer mindre, mycket mindre än vad jag både sörjer min bror och Java.. För mig är allt till syvende och sist hur mycket varelsen har betytt för mig i mitt liv.. Det finns ett gäng varelser som betyder oerhört mycket för mig och utan dom vet jag inte vart jag skulle befinna mig just nu... Java är en av dom varelserna.. En oerhört vacker varelse som stod vid min sida i vått och torrt och det är mer än vad man kan säga att många människor gör eller har gjort..

Så för mig kommer det att vara så här.. Mina djur betyder mycket för mig, jag fäster mig oerhört mycket vid dom och jag kommer att sörja dom på det sätt som jag tycker passar mig.. Vad än någon annan säger.. Andra människor har ingen rätt att döma min sorg och tycka att det är dravel.. Jag kommer att ta mig ur detta oxå, precis som jag gjorde med min bror.. Saknaden och tomheten kommer att komma och gå.. Men nu har jag verktygen så att jag inte behöver falla så handlöst ner i avgrunden som jag gjorde för fyra år sedan.. Det känns skönt mitt i allt...

//Åsa




Kommentarer


Lägg till en kommentar



 authimage



En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor