Blogg gratis Logga in

Mina tankar

09 Maj, 2013

minatankar | 09 Maj, 2013 | Mina tankar | (383 Läst)

Saker som är jobbiga att vara utan

Människan är ett vanedjur sägs det, det stämmer rätt bra in på djur oxå.. I synnerhet på Java.. Dagen började alltid med att hon kom runt på min sida av sängen och hälsade mig godmorgon.. Sen hoppade hon upp i sängen och gosade, det var oftast den enda stunden på dagen som hon tyckte att det var värt att få pussar och gos.. Hon skulle helst ligga på rygg, det var det bästa..

När jag sen förberedde mig för att hoppa till duschen så stod hon och väntade på att jag skulle lägga ut handduken på golvet så att hon kunde lägga sig på den, där låg hon medans jag duschade.. Efter det var det dax för frukost.. Då satt hon alltid vid min sida och hoppades att något skulle ramla ner.. Ibland gjorde det de, ibland inte..

Skulle hundarna lämnas hemma för jobb så var det dax för nästa vana.. Ut och göra ifrån sig och sen hopp till biabädden för att få sitt nuskamatteåka-godis..

Väl hemma igen så var hennes nos den första som stack ut genom dörren när jag kom hem.. Glatt viftandes på svansen.. I väg för att hämta en leksak för att sen gå runt och prata.. Berätta för mig hur hennes dag hade varit.. När middagen lagades så låg hon alltid alldeles intill, för det kunde ju trilla ner nått.. Ibland gjorde det de, ibland inte..

När middagen intogs så låg hon alltid vid min högra sida ihop rullad som en boll.. Ifall kvällen tillbringades framför tv:n så hade hon lite olika saker för sig.. Var hon inte sällskapssjuk så låg hon i sin biabädd under trappen, ville hon umgås så var det inte bara en leksak som skulle visas, snarare typ tio.. Helst med en massa ljud till..

När så klockan närmade sig 20 så fick vi ljudligt veta att nu var det minsann dax för mat!! Medans maten förbereddes så satt hon i sitt hörn vid diskmaskinen och kollade så att hon fick tillräckligt mycket..

Vid läggdax så hade vi en procedur som vi kallade för trappgos.. Hon gick och ställde sig halvvägs upp i trappen och väntade på mig.. När jag kom så stod hon kvar och väntade tills vi hade pussats lite och när hon tyckte att det räckte så gick hon upp..

Dagen var slut och vi gick och la oss och sen nästa dag så började allt om igen.. När jag tänker tillbaka på allt detta får det mig att både le med värme i hjärtat och att gråta för att jag saknar det så ofantligt mycket..Det står ingen och väntar på mig i trappen, det ligger ingen i biabädden, jag har längre inget sällskap i duschen, det är ingen som kommer upp i sängen på morgonen och vill gosa med mig.. Ingen kommer och visar upp sina leksaker på det alldeles speciella sätt som hon gjorde..

Vanorna som jag alltid tagit för givet ska finnas där för alltid finns inte längre där och det känns konstigt.. Jag måste nu hitta nya vanor utan henne och det känns märkligt, mycket märkligt och olustigt på samma gång.. Men jag är ju en människa som antagligen om ett tag har just gjort det, kommit på nya vanor.. Även utan henne..

//Åsa




Kommentarer


Lägg till en kommentar



 authimage



En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor