Blogg gratis Logga in

Mina tankar

14 Okt, 2007

minatankar | 14 Okt, 2007 | Mina tankar | (997 Läst)

En ganska så ovanlig söndag...

... har det varit idag... Den började väldigt bra, vi tog sovmorgon och latade oss fram tills vi skulle gå ut med vovvarna.. Hade tänkt att träna oxå men jag hade funderat lite runt i kring det och bestämt mig för att ta en promis på kvällen efter jobbet och träna då ist...

Det visade sig vara ett ganska så vist beslut.... Vi dividerade lite i bilen på väg till skogen vart vi skulle åka, vi har ju rätt många vägar att välja på... Det blev en väg som vi har vart på en gång men inte hunnit så långt på... Precis när vi kom i närheten så höll Camilla på att köra förbi, men jag lyckades att stoppa henne... Dagens andra visa beslut!!!

Vi ställde bilen ganska så nära Bullmarksvägen och så började vi traska, tiden var på vår sida och vi skulle hinna gå i en dryg timme... Jag skulle börja jobba kl 15 så en dusch skulle jag oxå hinna klämma in...

När man gått en bit på den vägen så delar den sig i ett Y och huvudvägen sväger av mot höger, Camilla tyckte att vi skulle gå till höger.. Tredje visa beslutet!!! Vi hade väl gått i cirka 20-25 min när vi hörde något som lät precis som en katt, men väldigt hjärtskärande.. Precis som att nån satt fast... Jag har hört att även harbarn kan låta precis som katter och tog förgivet att det var just så...

Vi var ju in the middle of fucking nowhere, inga hus överhuvudtaget.. Där kunde det väl inte finnas katter, framförallt inte kattungar... Camilla gick en bit före mig och spanade, efter en stund så stannade hon och sa att jag borde koppla Java för det var en kattunge inne i skogen... Även Accta vart kopplad, vi ville ju inte riskera att hundarna skulle skrämma den lille...

Jag gick in i skogen för ifall Camilla går iväg från Accta blir hon lite halvgalen.. Så försiktigt jag kunde knallade jag fram till den lille, men halvägs så hörde jag ytterligare skrik och tittade ner... Och det var tur för precis bredvid mina fötter låg det ytterligare en liten en och skrek... Den väste lite åt mig när jag försökte ta i den men gjorde inte så mkt motstånd när jag plockade upp den i min famn... Han skakade och skrek om vartannat, det riktigt skar i hjärtat...

När jag hade bekantat mig med honom lite så reste jag mig upp för att kolla till den andre lille rackaren, men då var han puts väck... Jag gick ut till vägen igen och vi ringde till polisen som kopplade vidare oss till djurskyddet, där fick jag prata med en jättetrevlig tjej som förklarade hur jag skulle göra och att jag framförallt skulle försöka få tag i den andre... Sen skulle vi åka hem till henne och lämna av de två liven...

Camilla tog med sig den som vi hade fångat för att se ifall den kunde hjälpa oss att locka fram den lille som "rymt"... Hundarna vart fastbundna i varsitt träd så länge... Efter en liten stund ropade Camilla att hon behövde lite hjälp och jag gick bort till stenen, då hade han krupit in under stenen och låg där och tryckte... Camilla fick fram honom och så bar det av till bilen, jag tog en innanför jackan och Camilla en... Kan säga så mkt att det blev ingen dusch för mig innan jobbet...;o) Camilla sprang in och hämtade lite kläder så att jag skulle kunna byta om när jag kom till jobbet...

Under tiden som vi åkte in till stan så ringde jag till Per och frågade ifall han kunde tänka sig att ta en katt eller två och det ville han så gärna... Så nu blir vi ist medmattar till de två... Vi har bestämt att dela på allting, försäkring, mat, veterinärskostnader och köpes summan... Då blir det våra katter oxå och sen passar vi dom när Per åker bort...

Jag som har velat ha katt så länge och nu får jag två st!!! Namn har dom oxå fått, Sten och Ior... Just nu är vi väl lite oense om vem som ska heta vad, men det löser sig nog... Fast mest är vi nog lite chockade här i Sävar, förstår verkligen inte hur människor kan vara så onda och lämna så små djur i skogen... Man märkte att dom var vana vid människor för dom var inte skygga när dom väl var i vår vård...

Nä jag säger som min mamma brukar säga: Det skjuts för lite!!! Hon på djurskyddet trodde att dom var cirka 5 veckor, så små, så små... Men det ska iaf bli riktigt roligt att följa de två små krabaterna genom livet... Ska väl ändå säga så att ifall inte Per hade kunnat ta katterna så kan jag med 100% säkerhet säga att dom hade hamnat i Sävar..;o)

Har fått lite uppdatering ikväll om hur dom mår och dom hade fått i sig lite mat och genast slutat att skrika... Sen är det tur att Per kunde ta båda för dom tyr sig tydligen väldigt mkt till varandra och det är väl inte så konstigt... Ikväll hade dom fått bytt hem och vi ska få åka dit och hälsa på dom, sen är det ju bra att dom får bo hos folk som har andra katter så här i början... Det är väl med dom som det är med hundar, dom ska präglas av sin egen ras i början och nu när dom inte har någon mamma så är det ju viktigt med andra stora katter...

Sen vaccinerar djurskyddet dom och maskar av dom tre ggr innan man får köpa dom... Känns tryggt oxå för vi hade inte kunnat ta hand om dom nu när dom är så små, vi jobbar ju oxå...

Så nu har vi nått att se framemot denna mörka tråkiga höst!!! Men nu är det iaf dax för denna hjälte att gå och lägga sig... Jag känner mig verkligen som en hjälte som har räddat två liv idag...;o)

//Åsa




Kommentarer


Lägg till en kommentar



 authimage



En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor