Blogg gratis Logga in

Mina tankar

minatankar | 19 Feb, 2015 | Mina tankar | (597 Läst)

Ny blogg

Så har jag bestämt mig för att lixom börja om.. Ge mig själv chansen att lämna dåtiden bakom mig och gå vidare.. Jag gör det genom att börja skriva på en ny bloggportal... Jag hoppas att ni följer med mig!

Så numer hittar ni mig på: www.raskabojava.wordpress.com

Välkomna!




minatankar | 01 Feb, 2015 | Mina tankar | (519 Läst)

Trött själ

Nu behöver mitt hjärta och min själ vila lite.. Denna vecka och framförallt denna natt/dag tär på mig.. Visst minnena finns där och dom gör sig påminda så fort jag inte har något speciellt för mig men dom är ändå inte dom jobbigaste.. Det är vad minnena gör med mina känslor som är svårast.. Alla känslor kommer tillbaka.. Frustrationen, maktlösheten, kaoset, hjälplösheten, paniken, tomheten och ensamheten..

Jag skulle så gärna vilja vila ifrån dom.. Om det bara var för en timme, en timme utan någon sorg eller smärta.. Det skulle vara nice.. Jag är så jävla trött på skiten! För även om jag mår bra, för det gör jag och jag tillåter mig själv att vara lycklig och känna lycka, så ligger det ju där under ytan hela tiden.. Det handlar inte om att glömma, det handlar bara om att få vila en stund..

Det har gått 6 år idag.. 6 år! Det är 2190 dagar eller 52560 timmar, eller 3155688 minuter som jag inte har fått vila.. Inte så konstigt att jag är trött.. För tro mig det har inte gått en dag, inte en timme, inte en minut eller sekund för den delen utan att han är med mig i mina tankar.. Jag vet inte hur jag ska förklara det för det låter ju helt sjukt att jag tänker på min bror varje vaken tid..

Aktivt tänker jag ju naturligtvis inte på honom varje sekund men han är ändå lixom alltid där.. Och det är ju mysigt på sitt sätt.. Jag älskar att prata om och med honom, det är trivsamt och det gör att han känns nära, det gör att jag inte glömmer honom.. Det gör att jag fortfarande kommer ihåg hur han ser ut, vilka miner han brukade göra, jag kommer fortfarande ihåg hur han såg ut och gjorde när han tog en snus t ex.. Det känns tryggt och bra.. Men jag skulle verkligen behöva vila..

Nu är snart denna veckan slut, det är bara idag kvar, skitdagen.. Jag tänkte att jag detta år ska försöka få vila mer, jag har inte en blekaste aning om hur jag ska göra.. Men jag tänkte att jag skulle ge det ett försök.. Det handlar inte om att glömma, det handlar om att överleva.. Så att jag kan vara och bli den bästa människan jag kan.. Jag har kommit en lång väg det senaste dryga året och nu tänker jag att jag ska ta ett steg till..

Jag tror att han hade gillat det..

//Åsa




minatankar | 30 Jan, 2015 | Mina tankar | (515 Läst)

Värsta veckan på året

Då var den här igen, veckan som jag verkligen bävar för.. Inte så att jag går och gruvar mig hela året men när den väl börjar närma sig så knyter det sig i magen.. Varenda sekund, varenda minut och varenda timme på varje dygn i en vecka.. Jag kommer ihåg allt som om det var igår.. Helt galet egentligen..

Detta år har det ändå gått hyfsat bra.. Vanan är väl en anledning men även att jag fick spendera början av veckan med min fru.. Vi var lediga tre dagar tillsammans och gjorde sånt som vi tycker om att göra.. Träna, promenera, prata, umgås och framförallt skratta.. Det är viktigt för mig att allt inte bara blir sorgligt, det är ju redan sorgligt.. Det är riktigt jävla sorgligt och jag kan bara höra hur brorsan sitter (vart han nu sitter) och säger: Men förihelvete, ge dig nu!! Gör nått kul i stället, gör nått som du mår bra av.. Jag klarar mig..

Jag behöver glädje i mitt liv, jag behöver folk omkring mig som får mig att må bra och jag behöver tänka på mig.. Jag kan inte sörja för mycket, jag kan inte låta mig sjunka ner i det mörka hålet som min sorg innebär.. För gör jag det då kommer jag inte att komma upp igen.. Det kanske inte är rätt väg att gå, det kanske kommer att bita mig i arslet om några år men jag måste få göra så här nu.. Jag måste få unna mig att må bra mitt i alltihopa och inte ha dåligt samvete för det.. Och det är det som är det sjuka i det hela för mitt uppe i denna helvetesvecka så mår jag rätt bra! :o)

Vi har hittat nya vänner som vi umgås med och som ger oss så mycket som vi har saknat under några år.. Jag tänker njuta av det och jag tänker njuta av att träningen går så bra och att jag har funnit en rutin i den som jag inte har haft på länge..

Jag tänker att jag ska leva för två, jag ska leva och uppleva både bra och dåliga saker för oss båda.. Men oj vad jag saknar honom och hade önskat att jag fick leva livet tillsammans med honom i stället.. Jag tänker dock inte låta denna sorgen dra ner mig i det svarta hålet, jag vill inte men framförallt så kan jag inte..

Veckan kommer att mynna ut i den 1/2.. Årsdagen, jävla skitdagen! Men den kommer att passera och då är det ett helt år till nästa gång! Ett helt år att utvecklas, skratta, gråta, må bra på och umgås och lära känna dessa fantastiska människor som kommit in i våra liv..Jag ser framemot det!

//Åsa

 Läs mer...

minatankar | 21 Jun, 2014 | Mina tankar | (631 Läst)

Jag tog beslutet!

Det finns ett Instagram konto som jag följer som heter Jag tog beslutet.. Det är ett konto som visar upp bilder på människor som har förändrat sina liv.. Allt ifrån väldigt överviktiga människor till människor som bestämt sig för att bli starkare och mer vältränade.. Det är en väldigt inspirerande sida och framförallt så är det ingen som dömer någon annan..

Jag har oxå bestämt mig, jag har tagit beslutet.. Jag är inte överviktig, långt ifrån.. Men jag vill bli stark, jag vill känna mig vältränad, jag vill få muskler! Så för snart 2 veckor sedan så gick jag och köpte mig ett gymkort och beställde då även ett styrkeprogram.. Det innebär att en personlig tränare lägger upp ett träningsprogram till mig så att det ska passa just mig.. Jag kommer även att beställa PT framöver så att jag kan få hjälp och peppning..

Det känns förjävla bra! Nu är det dax för mig att lägga lite pengar och tid på mig och min kropp.. Jag har ju under stora delar av min uppväxt spelat både fotboll och innebandy och vet hur det känns att ha en vältränad kropp.. Dom senaste åren så har jag känt mer och mer hur mycket jag har saknat det.. Så nu är det dax!

Jag har även börjat se över mitt kostintag.. Det gäller att ha koll på det oxå, framförallt för min del att inte äta för lite.. Jag har så svårt att äta när jag inte är hungrig trots att jag kanske ändå skulle behöva maten.. Så nu skriver jag matdagbok och har upptäckt att ibland blir intaget lite för lite och ibland för mycket.. Det gäller att hålla en bra balans och jag hoppas att jag med hjälp av denna dagbok kommer att hitta den balansen..

Jag har även satt upp några mål med min träning.. Det första är att springa Tavelsjö halvmara nästa år och året efter det ta mig an Stockholm Maraton och då vill jag ha så stark kropp så att jag ska orka ta mig runt det.. Det handlar inte för mig om att ta mig runt på en viss tid, det handlar om att ta sig runt och att känna att jag ska orka..

Det kommer att bli tufft och jag kommer nog vid ett flertal tillfällen att vilja ge upp för latmasken men jag har lovat mig själv att göra mitt allra, allra bästa.. Just nu känns det otroligt bra och jag kan inte vänta tills nästa träningspass.. :o)

//Åsa




minatankar | 09 Maj, 2014 | Mina tankar | (602 Läst)

Sociala medier

Fejjan, Insta, Twitter m.m, m.m.. Det är bra forum att hålla kontakten med människor man känner som bor långt borta, det är bra på många andra sätt oxå naturligtvis.. MEN... Jag börjar mer och mer inse att det är nog inte så jävla bra iaf, åtminstone inte om man vill ha en bra kommunikation med sina medmänniskor.. Det är så mycket som kan bli fel, det uppfattas fel och det man får genom telefon eller direkt kontakt förloras helt.. Folk tolkar det kanske på fel sätt eller kanske inte orkar läsa allt och allt blir fel.. Jag tycker inte heller att det är det enklaste att förklara sig och det är inte alltid man får fram sitt budskap..

Det är dock inte hela sanningen, det som jag tycker är mest skrämmande dock är att det är så lätt att gömma sig i sociala medier och inte behöva stå för vad man skriver.. Du kan ingå en diskussion och skriva i princip vad du vill men du kan även lämna diskussionen eller ge fan i att svara på dom frågor som du får.. IRL kan du inte smita iväg lika lätt.. Du kan även var lite mer rättfram, lite hårdare och behöver inte tänka på om personen i fråga blir sårad, för du ser ju ingen reaktion.. Detta är livsfarligt och en utveckling som jag verkligen inte gillar.. Sen är det ju lätt att gå upp i rök när man väl tycker att man inte vill eller behöver svara på de frågor som finns kvar..

Jag klappar inte mig själv för bröstet nu och säger att så gör minsann alla andra men jag, jag är minsann bättre än så! Jag dras lätt med i detta emellanåt och efteråt så bannar jag mig själv.. Det är ju enklast och smidigast att skicka iväg ett meddelande på messenger eller på fejjan i stället för att ringa.. Jag har dock tagit ett steg närmre mot att försöka bli bättre på just detta.. Har lovat mig själv att jag från och med nu inte kommer att inleda någon diskussion på något forum alls, åtminstone ingen som innebär annat än sån fakta jag behärskar.. Sen har jag tagit en paus från fejjan, inte deletat mitt konto men väljer att logga ur och inte ha omedelbar tillträde.. Jag orkar nämligen inte behöva stå till svars och få spott och spe för att jag råkar tycka olika mot andra!

Jag märker att det är en omställning för att det har vart en vana att gå in där, som en ritual.. Jag kollar Insta, Twitter och Fejjan, allt på samma gång i en viss ordning.. Men nu så är det slut med det! Insta och Twitter har jag kvar, Twitter läser jag mest på och skriver ytterst sällan om ens nån gång alls.. Insta är det mycket lugnare och man hamnar inte i samma typ av konflikter, så det blir nog mer bilder här framöver nu när jag har tid över..:o)

Så snälla, tänk er för när ni skriver på dessa sociala medier, det ni skriver kan såra mer än vad ni tror.. Jag ska göra allt jag kan för att bli bättre på det än vad jag har vart hittills och jag hoppas att ni oxå tänker er för nästa gång ni känner er frustrerade över något!

//Åsa




minatankar | 09 Maj, 2014 | Mina tankar | (604 Läst)

Fascinerande

Det är det enda ord jag kan komma på när jag lär mig nya saker om människor runt omkring mig.. Jag vet att jag inte är en perfekt människa och att jag har fel och brister precis som alla andra.. Det jag däremot försöker att leva efter är att varken vara elak, dumförklara eller nedvärdera andra människor och vad dom tycker.. Jag har starka åsikter och jag står för dom och det vill och tycker jag att andra oxå ska göra.. Det är uppfriskande när människort tycker olika, jag gillar diskussioner och tycker att det är utvecklande.. Ibland får det mig att omvärdera mina egna värderingar och åsikter, ibland inte..

För en del människor så funkar det inte riktigt så, dom har en stark tro och övertygelse om att det dom tycker är så det är.. Och visst det kanske är så men vad ger det dom för rätt att racka ner på det som jag tycker? Inte det minsta anser jag.. Jag har flera vänner som jag hamnar i heta diskussioner med och ibland så får vi helt enkelt enas om att vi inte kommer längre och att vi tycker så fantastiskt olika.. Det gör mig absolut ingenting.. Det som däremot stör mig är när någon ska försöka att pracka på mig en åsikt som inte är min, när jag helt enkelt tycker något helt annat...

Men det allra, allra värsta av allt tycker jag är när man är så uppe i sina egna värderingar och åsikter så att man ser ner på en annan människa och bestämmer sig för att den är både det ena och det andra.. Det gör mig sorgsen, ledsen och besviken.. Jag är ingen ond människa och jag blir fruktansvärt kränkt när människor tycker att jag är det, bara för att dom inte vill lyssna på vad jag verkligen säger.. Allt pga att dom är så uppe i sitt eget kämpande mot allt som inte är politiskt korrekt.. Och rent inofficiellt så är dom inte så politiskt korrekta som dom utåt försöker vara, för när dörren stängs och man är i ett stängt forum så kan man uttrycka sig på både det ena och det andra sättet..

Jag kanske gör mig ovänner eller icke vänner pga det här, det är möjligt.. Men jag har bara så svårt att förstå hur man inte kan bara lyssna och säga: Oki, du tycker så men vet du det gör inte jag och jag kan för mitt liv inte förstå hur du tycker så men jag skulle gärna vilja veta varför du tycker så och hur det kommer sig... Nä utan då anklagar man i stället både för okunnighet och en massa annat..

Jag har då i alla fall lärt mig en sak av detta och det är att jag själv ska bli mer så, även om jag försöker och tycker själv att jag lyckas ganska bra så ska jag försöka bli mer självkritisk.. För jag kan inte förändra någon annan än mig själv, även om det ibland är jäkligt frustrerande..:o)

//Åsa




minatankar | 18 Nov, 2013 | Mina tankar | (830 Läst)

Femton och ett halv år

15 1/2 år är rätt så länge.. Det är jäkligt länge när man tänker efter.. Det är så längesen som jag träffade min fru.. Galet när man tänker efter.. Det hinner hända rätt så mycket på dryga 15 år, väldigt mycket.. Vårt förhållande har inte alltid varit en dans på rosor och vi har fått tagit oss över och under en massa hinder som har kommit i våran väg...Vi har växt tillsammans och växt ihop, vi har formats tillsammans..

Detta är by far det längsta förhållande som jag någonsin haft i mitt liv.. Jag har aldrig fått tillfälle tidigare för jag har alltid fått lov att sluta älska dom jag har vart tillsammans med.. Antingen så har dom lämnat mig eller gjort nått märkligt som fått mig att lämna dom.. Låter kanske tragiskt men det är så det är... Jag har så mycket kärlek att ge men inte fått ge det tidigare, inte på det här viset..

Till slut så träffade jag henne, hon som lät mig älska henne så mycket jag ville och hur ofta jag ville.. Jag har inte alltid varit den bästa frun och det har inte alltid vart så lätt men min kärlek till min fru har alltid funnits där och jag har aldrig tvivlat, inte en gång.. Det är häftigt!! Jag har inget facit på hur man får ett förhållande att funka så länge men i vårt fall så tror jag att det stavas KÄRLEK.. Vi har en stark kärlek till varandra som gör att vi får det att funka helt enkelt..

Jag är lyckligt lottad som har hittat kärleken i mitt liv.. Jag varken kan eller vill leva utan henne, jag vet helt enkelt inte hur man gör.. Som tur är så behöver jag inte ta reda på det heller.. För min fru älskar mig lika mycket som jag älskar henne.. Den kärleken kommer jag att vårda ömt så länge jag lever..

//Åsa




minatankar | 20 Sep, 2013 | Mina tankar | (883 Läst)

Pepp

Galet vad natt jobbet fuckar med min sömn, speciellt när jag ska vända dygnet tillbaka.. Igår natt sov jag två timmar och i natt har det nog blivit hela tre..:o) Inte så mycket att göra åt utan jag får göra något av timmarna i stället..

Min väg mot en bättre människa går långsamt framåt och igår fick jag mig en rejäl boost.. Har vart inne i ett par dagar med tvivel och frustration men i går fick jag mig en pepp efter en härlig eftermiddag med en nära vän.. Det känns så härligt när det är någon som tror på mig och bekräftar att jag är på rätt väg.. Som inte dömer eller lägger in egna värderingar och förutfattade meningar utan bara ger sina visa råd och pushar! Det är precis det jag behöver just nu! Tack! Du betyder så mycket för mig och jag är fantastisk glad att jag har dig som vän..:o)

Som sagt kan man inte sova så får man tänka och planera i stället, vilket jag har gjort.. Jag har kommit fram till en hel del bra grejer som jag ska ta mig för och det känns jäkligt bra.. Det blir nog en del förändringar inom sinom tid och när dom tankarna och funderingarna har tagit en annan form och jag kan bekräfta mer så är ni dom första att få veta.. Men just nu så är allt bara tankar och beslut tagna i mitt huvud och egentligen inget konkret..

Om ni inte redan har förstått det så har jag även en fantastisk fru som stöttar mig igenom allt det jag just nu går igenom.. Det betyder allt för mig och jag skulle inte klara detta utan henne.. Tänk så mycket vi har gått igenom tillsammans! Hon betyder så oerhört mycket för mig och den kärlek jag känner för henne går inte att i ord beskriva..

Du och jag mot världen älskling!!

Truly Madly Deeply..

//Åsa




minatankar | 18 Sep, 2013 | Mina tankar | (846 Läst)

Till min fru

Du är allt jag nånsin önskat
Du är allt jag nånsin drömt
Du är den som får mig minnas
Alla drömmar jag har glömt
Och du är den som får mig hoppas
Du är den som får mig le
All min kärlek får du bära
Hela livet vill jag ge

För du är där när ingen ser mig
Du är där när stormen yr
Du är där när natten skrämmer
Och du är där när dagen gryr
Och jag vill alltid ha dig nära
När som åren läggs till år
Och vad livet vill oss lära
Är att framtiden är vår
När som klockorna har stannatOch tiden tycks stå still
Och man inte vågar säga
Det man längst i hjärtat vill
Då ska vi ta varandras händer
Då ska vi minnas denna dag
Och förstå vad som än händer
Är det alltid du och jag
Ja, all min kärlek får du bäraHela livet vill jag ge



minatankar | 16 Sep, 2013 | Mina tankar | (998 Läst)

Hur jävla blind får man bli??

Ja jag vet!! Jag är jäkligt hård mot mig själv och det har jag alltid varit och kommer nog så alltid att förbli.. Just nu så känner jag att det är något bra för att det gör nog att jag kommer att fortsätta på vägen jag har börjat.. Sounds familiar?!? Ja ni.. Hur många ggr har jag inte sagt det?

Har just suttit och läst mina blogginlägg detta året och hur jävla blind får man bli? Det tänker jag själv så jag kan bara tänka mig vad ni tänker.. Snacka om hycklare!! Men det känns annorlunda denna gång, annorlunda på ett sätt som jag inte kan förklara.. Det känns bara så jäkla härligt, det känns helt enkelt annorlunda..

Visst kan jag älta med mig själv om hur jag kunde vara så blind och inte se saker och ting tidigare.. Men si det tänker jag inte göra utan nu tänker jag blicka framåt och ta vara på detta.. Jag har fått en andra chans och den tänker jag fanimig ta vara på!!

//Åsa




minatankar | 15 Sep, 2013 | Mina tankar | (754 Läst)

Uppvaknande

Helt plötsligt så ser jag saker på ett annat sätt... Helt plötsligt så gör jag saker på ett annat sätt.. Helt plötsligt så känns det som att jag kan andas igen.. Allt pga en käftsmäll.. En fet jävla käftsmäll som fortfarande ringer i öronen..

Vad denna käftsmäll handlar om har jag inte tänkt att gå in på närmare.. Det är alldeles för privat för att berätta här.. Huvudsaken är att jag har fått den och bestämt mig för vad fortsättningen ska betyda för mig..

Känslan efteråt har vart omtumlande, det har vart och är oerhört jobbigt men samtidigt befriande på något vis... Jag har gått i drygt fyra år och levt ett liv som jag nu inser inte är det liv jag vill leva.. Jag blev en människa som jag inte vill vara.. Allt pga att det hände en grej som var utom min kontroll: Min bror dog..

Jag flydde in i en bubbla av något slag som jag inte kunde ta mig ur.. Den bubblan har bestått av fotboll och åter fotboll, inte bara Liverpool utan ALL fotboll.. Det har vart min länk till min bror och där och endast där har det känts som att jag har varit nära honom... Första året är det väl inte så konstigt kanske men det får fan inte gå så långt som det gjort för mig..

Sorgen tog ett sådant grepp om mig att jag tappade greppet om allt.. Visst det kanske inte alltid har synts och jag har väl inte allt igenom vart en skithög.. Men snudd på.. Jag känner att jag inte har vart närvarande.. Jag har inte vart en bra fru, faster, vän, matte eller dotter.. Det är säkert inte någon som märkt det men det räcker för mig att veta att det har varit så.. Det smärtar mig enormt och därför vill jag här och nu be alla om ursäkt för det.. Jag har inte varit rättvis!! Förlåt!!

Jag har en lång väg framför mig nu och även om det känns jobbigt så ser jag fram emot det med tillförsikt.. Jag kan andas igen och livet känns riktigt bra när jag tänker efter..:o) Jag tänker tillbringa resten av mitt liv med att gottgöra för dessa dryga fyra år.. Jag ska bli en bättre fru, faster, vän, matte och dotter..

Från och med nu ska jag inte fly längre, jag ska inte hitta substitut för att känna.. Jag ska släppa taget om sorgen och min bror.. Han kommer alltid att leva inom mig och jag kommer aldrig att glömma.. Däremot så ska jag minnas honom som den fantastiska, dumma, korkade, galna, underbara bror han var... Men nu är det dax för mig att leva mitt liv, dax för mig att få andas lätt för första gången på dryga fyra år och framförallt dax för mig att vara lycklig.. Trots den tunga sorg jag bär på..

Det är dax för den sorglösa tjejen att ta ett stort kliv fram från skuggan hon har levt i de sista åren.. Det kommer att bli tufft.. Men är det något jag vet med full övertygelse är att när jag väl har bestämt mig för något så åstadkommer jag det allt som oftast..

Keep Holding On!!

//Åsa




minatankar | 24 Aug, 2013 | Mina tankar | (1671 Läst)

Vem kunde tro det

Galet är ordet som pluppar upp i mitt huvud när jag tänker på att jag har klarat av att springa ett halvmaraton! 2,1 mil klarade min kropp av att springa.. Stolt är nästa ord.. Fy fan vad bra jag är!!

Det var ju naturligtvis ingen walk in the park och nog fick jag kämpa allt, men jag gjorde det och jag gjorde det på 2 timmar och 22 minuter!! Det första milen gick ganska så lekande lätt, det kändes som att jag flöt fram.. Kanske gick det lite för fort så jag sänkte tempot en aning, jag började känna av mitt högra knä så det var väl en bra idé tyckte jag..

När jag började närma mig 16 km så kom smärtan i höftböjarmuskeln och det gjorde så jävla ont att jag ville bara skrika rakt ut.. Men ge upp, nä ni det fanns inte.. Jag kämpade på och tempot blev ju därefter, med höftont och knäont så går det inte så fort.. Så började ju backarna komma och när jag då skulle ta mig upp för den första långa backen så kändes det som att någon stack en kniv rakt in i höften.. Det var bara att gå..

Smärtan minskade lite när jag gick så då bestämde jag mig för att strategin dom sista kilometerna var att gå i uppförsbackarna, dom små gick bra men inte i dom branta.. Sagt och gjort och det var det som tog mig i mål.. Inte nog med detta så hade jag jäkligt ont under fötterna som sen visade vara trevliga små blåsor som utvecklats sig.. Men gav mig det gjorde jag inte och det är jag oerhört stolt över..:o)

Detta kommer att göras om i framtiden för det är ju så fantastiskt roligt att springa och att springa lopp framför allt.. Så inspirerande när det står människor efter vägen och verkligen hejar på en gör att man får den där lilla kicken att bara fortsätta.. Drömmen vore ju att kunna klara att springa en hel mara, men vi får väl se vad kroppen säger..

Just nu lyssnar jag på kroppen och försöker springa en massa återhämtningspass för den 31/8 är det kraftjoggen och helgen efter det så åker vi ner till Stockholm för att springa tjejmilen.. När jag tänker på det så känns det som en mumsbit i jämförelse..:o)

//Åsa




minatankar | 08 Aug, 2013 | Mina tankar | (718 Läst)

Kärleken till ett lag

Jag är en lagspelare, gillar när man är en grupp människor som drar mot samma mål och ställer upp för varandra och litar på varandra.. Vet inte varför det är så men så har det alltid varit.. Vare sig det gäller det privata eller jobbet.. Jag gillar när man jobbar tillsammans.. Jag har absolut inga problem med att fixa saker själv eller vara själv, tvärtom så tycker jag att det är rätt så skönt emellanåt.. Som en kontrast till allt det gruppiga..

Antagligen därför som jag är så intresserad av allt vad lagsport heter och framförallt då fotboll.. Det är så häftigt att se när en grupp med ett utsatt mål uppnå det och glädjen det framkallar.. Både hos spelarna och hos supportrarna..

Det har vart fantastiskt att få haft det privilegiet att tillhöra ett lag, jag saknar det... När man tillhör ett lag så kommer man naturligtvis inte överens med alla, så är det ju.. Det är en bunt människor som har satts ihop för att dom är duktiga och gillar det dom håller på med.. Men det spelar ingen roll om man inte kommer överens, för man har ett gemensamt mål som man ska uppnå.. Man strävar efter samma sak och då har det ingen betydelse vilka man gillar eller inte gillar på det rent personliga planet..

När man är en lagspelare så får man (i alla fall i dom klubbar jag spelat i) från dag 1 veta att här finns inget annat än laget.. Laget går före jaget, ALLTID.. Passar det inte så vet man vart dörren är.. Det passar mig.. Man är ärlig med sina avsikter och man står för vad man säger.. Man visar respekt mot både sina lagkamrater, klubben och dom supportrar som stöttar en genom bra och dåliga tider..

Mitt fotbolls intresse är något som jag haft i princip hela mitt liv och det är få av mina vänner (om ens någon), både nära och ytligt bekanta, som förstår sig på min passion.. Men mest min passion för mitt kära Liverpool.. Det finns två, eller rättare sagt det fanns två som förstod och förstår mig.. En var min lillebror och en är min pappa.. Vi delade/delar samma passion för detta lag och även för allt vad det laget och den klubben står för.. Allt det som vi värdesätter som supporter och även som gamla avdankade fotbollsspelare och tränare..

När då en av spelarna i mitt kära Liverpool vanhedrar klubben och sätter jaget framför laget då går jag i taket.. Att man har ambitioner som fotbollsspelare det förstår jag till fullo och framförallt om man spelar på den nivån som spelarna i Liverpool gör.. Sen vet jag också att den lojaliteten som man måste ha för att dedikera hela sin karriär åt ett och samma lag, den är väldigt ovanlig idag och knappast något man som supporter kan kräva..

Men däremot så tycker jag att man som supporter kan kräva den typ av lojalitet där man gör allt man kan för klubben man spelar för.. Att man är lojal mot det kontrakt man skrivit, att man står för vad man har sagt och framförallt att man är ärlig! Men framförallt så drar man inte klubben jag älskar i smutsen på det sättet som Suarez har gjort för att sen tro att jag som supporter ska förstå hans ambitioner och tycka att det är okej.. Nope!! Det kommer inte att hända.. Är så satans less på bortskämda småglin som inte vet vad ordet solidaritet betyder och som tror att dom kan bete sig hur som helst bara för att dom är duktiga fotbollsspelare..

Naturligtvis vill jag att det ska gå så bra som möjligt för Liverpool och jag skulle verkligen älska att se laget spela CL igen och framförallt vinna ligan.. Men framförallt så älskar jag att se när spelarna älskar att spela i Liverpool, jag älskar glädjen dom visar när det går bra och även om det smärtar, så älskar jag att se deras tomma blickar när det inte går så bra.. För det betyder att dom vill spela för Liverpool och att ambitionerna är att bli så mycket bättre och strävan är att ta Liverpool till den platsen som klubben en gång varit.. Världens bästa!

Nu hoppas jag verkligen att klubben står vid sitt ord och håller fast vid sin synpunkt.. Ska han säljas så ska det kosta och han säljs definitivt inte till Arsenal.. Brendan har redan bemött Suarez senaste utspel på bästa möjliga sätt vilket gör mig till en stolt Liverpool supporter.. Det fiinns ingen spelare som är större än klubben.. Inte ens du Luis Suarez..

The name on the back of our shirt will never be as important as the crest on the front..

//Åsa




minatankar | 07 Aug, 2013 | Mina tankar | (645 Läst)

Lite funderingar

Nu har hjärnan fått brottas med lite tankar under några dagar och nu känner jag att det är dax att blow of some steam!

För det första så ska jag ge mig in i debatten om barnmisshandel. Vart drar man gränsen för det egentligen? All sorts av våld när det gäller barn är fruktansvärd på alla sätt och vis, vare sig det är psykisk eller fysisk.. Något som dock få uppmärksammar är den misshandel som fler och fler barn måste utstå utan att någon enda människa gör något åt det.. Det är fetman.

Hur kan det vara berättigat att låta sina barn bli tjockare och tjockare? Varför gör ingen något? Vårdpersonal har anmälningsplikt om dom märker att något barn blir fysiskt misshandlat.. Varför gör man inget när barnen har uppenbara problem med fetma? Jag förstår att det är en känslig fråga men för mig är det också barnmisshandel!

Barnen själva kan inte hållas ansvariga för detta då det helt och fullt är föräldrarnas ansvar vad barnen stoppar i sig.. Bryr man sig inte som förälder eller orkar man inte? Förhoppningsvis så är det väl inte något föräldrarna gör fullt medvetet men dom bidrar i alla fall till barnmisshandel.. Visst mycket handlar ju naturligtvis om okunskap men visst måste väl föräldrarna se!

Kanske låter hårt men jag tycker ändå att vi blir mer och mer medvetna om ett sunt leverne så det borde inte vara så svårt att se att det inte är normalt för ett barn att ha hängmage.. Sen vet jag att det är svårt att ta sig ur ett matmissbruk eller en dålig vana.. Men då borde skolan och sjukvården finnas där som stöd och guida föräldrar och barn in på rätt väg.. Vi måste vara rädda om våra barn, för det blir ett helvete för dom när dom blir äldre och ska måsta leva med dålig självkänsla och självförtroende över något som inte hade behövt vara..

Från det ena till det andra..

Häromdagen stod jag i kön på vår lilla Ica butik hemma och då slog det mig igen som så många gånger förut.. Vad är det med folk och stå i kö? Visst vi är duktiga på att stå i kö.. Men varför i hela fridens dagar måste man stå 2 cm bakom den som står framför? När jag lägger upp mina varor på bandet och av någon anledning måste vända på mig eller ta ett steg bakåt så håller jag på att falla över den ivriga människan som står bakom..

Visst kan man väl för guds skull få lite space när man står och ska betala? Vad är det som ska gå fortare för att man står kloss i rygg på den som står framför? När detta händer så brukar jag se till att det går ännu långsammare och stå kvar vid början av bandet lite extra länge bara för att jävlas..:o) Ses inte med blida ögon kan jag säga.. Fast för mig är det lika roligt varje gång.. Det har till och med hänt att när jag står och betalar att jag ursäktar mig genom att säga: Förlåt men jag ska bara betala först om det är oki för dig..

//Åsa




minatankar | 27 Jul, 2013 | Mina tankar | (679 Läst)

Tacksamhet

Jag kan gnälla, jag kan klaga och jag kan tycka oerhört synd om mig själv.. Kanske inte så högt och ljudligt eller speciellt ofta, i alla fall tycker inte jag det, men det händer..Jag kan även vara pessimistisk även om det händer betydligt mer sällan än de ovanstående verben.. Jag tycker dock att det har man rätt till att göra som människa.. Man kan inte alltid vara på topp även om jag i alla fall strävar efter att inte slösa en massa negativ energi omkring mig.. Funkar inte jämt men det är något som jag jobbar med ständigt..

Trots mina vedermödor och sorger som finns i mitt liv så har jag så oerhört mycket att vara tacksam över!
Jag är frisk ( ja åtminstone inget livshotande)
Jag kan röra mig fritt utan att vara beroende av någon.
Jag kan träna och springa nästan hur mycket jag vill (med tanke på åldern :o))
Jag har en underbar fru som står ut med mig i nöd och lust.
Jag har en mamma, en pappa, en Kenneth och en Linn som ger mig kärlek och som jag har fina relationer till.
Jag har fantastiska vänner som betyder ofantligt mycket för mig.
Jag har ett jobb som jag älskar att gå till, där jag känner att jag gör nytta varje dag.
Jag har pengar (inte i överflöd) så att jag klarar av att äta mig mätt och oftast göra dom sakerna som jag vill.

Visst finns det saker, människor och djur som saknas i mitt liv.. Det är just det som saknas som gör att ibland så blir mitt sinne mörkt och tungt och jag klarar inte alltid av att vara så som jag vill vara.. Men då får det väl vara så tänker jag.. Det viktigaste för mig i dessa stunder är att inte glömma bort de saker som jag har att vara tacksam över, det är dom sakerna som gör att jag tar mig ur de dåliga dagarna lite starkare för varje gång..

//Åsa




En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor